VIARED
dikten om Viared


 


Åter

 

 

Redan som liten flicka brukade Anna-Lisa Ekelund (född Gustavsson) skriva små sagor och dikter. Skrivandet lades emellertid åt sidan under många år för att sedan återupptas igen. Skrivandet har resulterat i tre diktsamlingar, ”Fjärilsdansen” 1986, ”En ros lilla fjäril” 1994 och "Blåvingefjärilen min" 2002. Anna-Lisa var under många år bosatt i Västra Boda vilket bidragit till att hon känner mycket varmt för denna trakt.
En utflykt en sommarkväll på 80-talet resulterade i följande dikt som är hämtad ur ”Fjärilsdansen”.

 

 

I GAMLA SPÅR

 
Kvällen är kommen
och svalkan med den.
Klockan är nio slagen.
Det doftar och ångar,
från stad och hem,
solen har stekt hela dagen.

 

Hastigt vi packar,
ner baddräkt i bil.
Kvällsdopp är skönast
i världen.
Då sjön ligger stilla
och mjölk blivit fil,
den tar vi väl
med på färden.

 

Så tar vi den kortaste
väg genom stan
och följer sen motorvägen.
Mot Ryssnäs och Boda,
och Viareds plan,
där förr jordbruksbygd,
var belägen.

 

Med vemod vi ser
på fabrik, vid fabrik
och parkeringar
i långa rader.
Man ser inte alls
någon väg som är lik,
den gamla.
-- Nån´måste fått spader!

 

Vi söker ett sågverk
och hus för mission.
Men inte står de att finna
och där kolonilotter,
förr var passion,
där syns varken man
eller kvinna.

 

Då vägen bär utför,
mot Västersjön,
vi ser kära ängar och diken.
Vi ser åker och äng
och vid nästa sväng,
ser vi sjön,
med den vackra viken.

 

Vid badplatsen där,
uti ”Vickes” skog,
ligger samma stenar
vid stranden,
och albusken tycker
vi vuxit nog.
Vi känner på vattnet
med handen.

 

Jo, vattnet är ljumt,
men svalkar så skönt
i denna kvällstimma, sena.
Vi vilar i gräset,
som trots torkan är grönt
och myggorna bits uppå bena´.

 

Så far vi tillbaka
och ser än mer,
hur allt är rivit och borta.
Vid ”Hagen” blott,
en allé man ser.
Ja, här kommer
bonden till korta.

 

Och flygfältet ser vi
har krymt ihop.
Där måste nån´
”Bitit i kanten”.
Man vill helst blunda
för nästa grop,
Fabriker för
hela slanten.

 

Så gör man en utflykt
i gamla spår,
om än i kvällstimman sena
och ser förändringens
djupa sår
och hur stad och bygd,
sej förena……

 

Åter